Blev jag arg nu?Äsch jag vet inte. Den egentliga anledningen till att jag skriver det här inlägget var att jag skrev 71 inlägg i februari och att jag skrivit 70 inlägg nu i mars. Så det ska vara jämnt.Imorgon är det första april, hela det påhittet är ett enda stort skämt. Men med umgänget man är i under nästan hela den dagen vet man aldrig vad man kommer att råka ut för.Jag vill slåss. Nej men jag vill bara bli av med massa aggressioner som jag byggt upp - nästan alla kring andra människor. Men vafan, det ska lösa sig det här också, med alkohol.

Jag har sovit hos Daniel inatt igen. När jag började se på Death To Smoochy fick jag frossa, och då kom jag på att jag inte ville vara ensam mer, och att jag inte ville tänka när jag umgicks med någon. Daniel är min tillflykt, även om det är så fel hela tiden. Det enda som alltid finns där, det blir ju fel. Allt ska alltid bli fel. Det är verkligen för jävligt. Antagligen söker man problem också, för när allt flyter på - då duger det inte. Ingen action.Fast det var igår. Idag är det bra, och idag ska jag och Isabellett handla saker vi kan äta och dricka tillsammans med vår sprit. Åh och ikväll kommer att bli så bäst. Nu har det här varit inlagt i schemat sedan i tisdags eller måndags, så nu får det snart bli av, och det ska bli bra. Men jag känner mig lite stressad, utan anledning förmodligen. Ska packa ner Isabells ps2 och så ska jag gräva lite i frysen... Ja, jag vet inte vad jag håller på med.Jag tror inte att jag kan tänka längre.

Jag hatar att vänner aldrig kan förbli vänner med alla andra vänner. Finns det någon gräns, där man tänker "nej nu ska jag ha total ensamrätt på dig", eller bara går det åt helvete av moder natur eller någon störd högre kraft som vill alla illa? (Speciellt mig.)Min töjning chockerade mitt öra med smärta, eftersom min örsnibb typ nästan spruckit sönder. Det blöder och varar och irriterar, och det gör ont - precis som ni får mig att må psykiskt, ni galna människor som bara inte kan släppa allt för en kväll, och acceptera att det här är en person jag måste stå ut med, för en person jag älskar älskar honom, eller henne.Men jag förstår, jag lovar. Det är en ganska välkänd situation, men jag gillar inte att den är så välkänd. Jag vill inte bli bästis med den. Alls.De här tankarna förstörde min kvälls sociala förmåga, vilket sög eftersom Jens kom hit, och ville verkligen vara snäll, tror jag... men jag kunde inte. Det är skitjobbigt när det bara tar stopp i huvudet. Inget att säga, inget att tänka, bara saker att oroa sig för. Konstiga hypoteser och framtidsmardrömmar.Fast allt fixar sig. Imorgon kommer fortfarande att äga, och om det inte gör det super vi helt enkelt lite mer, eller hur Isabell?

Japp, så gick monsterkonen igenom idag. Den fula, rosa, fula, äckliga, fula plastkonen. Alltså töjde jag ifrån 8mm till 12mm på två dagar - det är inte hälsosamt. Mitt öra borde ha gått i tusen bitar nu typ. Smärtan i örat nu är ju inte att leka med...Dessutom har jag ont bakom öronen eftersom mitt komprimerade huvud inte är vant vid att ha glasögon. Fast det är okej.Idag har jag varit på mina lektioner och gjort vad jag ska. Otroligt. Satt med Nalle på min psykologi, jag gillar honom. Vi mobbade skiten ur alla som går i tvåan som har fixat baldejter och planerat hela prylen redan. Pundhuvuden.Nej nu kommer älskade älskling älskIsabell alldeles snart.

Bloggen låg nere igår kväll - det var jobbigt eftersom jag precis skrivit ett jättebra blogginlägg som verkligen gav ljus till mina tankar och som verkligen var sådär "aaah äntligen har jag skrivit något som passar i den här bloggen, något lagom långt, något lagom djupt, något upplysande, originellt, men samtidigt förståeligt" - och så laddade inte sidan, och så började man hyperventilera och sidan kan inte visas! Synd för er.Jag ska väl berätta om min dag? Hur jag skolkade ifrån mitt stora, stora prov, eller hur jag gick på min konstlektion och gjorde ingenting förutom att tvinga alla att lyssna på Korn. Jag har en Kornperiod. Isabell blev arg på sin svenskalärare och dödade ett flertal vindruvor i tanken på att de skulle vara läraren. Jag hoppas att det gick bra. Jag har verkligen gjort något av dagen ändå, känns det som. Det känns bra, även om någon blev lite ledsen och även om någon sänt ut fel signaler (undrar vem....) och även om det blivit så fel så har ändå allt blivit så rätt.Jag gick precis hem i min Turbonegro t-shirt. "Turbonegro saved my life" står det. Och på livbojen som är i mitten står det Bitch. Moget, jajemän.Hursomhelst mår jag väl bra nu igen, idag igen. Som jag brukar nuförtiden, det är nästan tråkigt. Imorgon ska också bli bra, med bra filmer. Fast jag ska tvätta. Och ge religionsperson pengar så att han kan köpa sprit till mig och Isabell.Gammalt folk är bra ibland.

Jag hittade en ylleliten Turbonegro t-shirt i Daniels tvättstuga, så jag tog den. Nu går jag omkring med den och känner mig som en liten kompakt knuten knut. Men det är okej.Jag håller fortfarande på att permanenta mammas hår, det kommer att bli jättefult. Men imorgon ska jag lämna tillbaka några spolar som hon inte använde, och få pengarna, vilket blir typ 80 spänn.På tal om pengar så spenderade jag såna idag. Pengar alltså. Jag köpte planetens fulaste plastkon någonsin, så nu töjer jag örat till 12mm. Det känns okej. Sen ska jag köpa en flesh tube eller en tunnel i svart titan, så att det matchar mina emoglasögon. Imorgon ska Marika fotografera mig tycker hon. Hoppas att hon låter bli med tanke på den horribla, ljusrosa saken som typ sticker ut ur mitt huvud. Monsterfult. Vi får se.På lördag så blir det Tönnersjö, Isabell, Tess, Nizze, Jocke, Nalle, Staffan, Lisa och typ ett par av Isabells polare. Det kommer äga, och vi kommer förmodligen att grilla - första gången i år. (Hej, vi tar ut sommaren fett i förskott.) De flesta sover nog där också, men det innebär att de får ta med sig eget käk och sånt till dagen efter. Får se om man kan snacka lite vett i folk imorgon på Moses.Imorgon, då har jag prov på HELA Kalla kriget - det känns bra. Det ligger ett häfte med mestadels av informationen någonstans på mitt rum, jag orkar bara inte leta upp det och läsa det. Är det positivt? Nä.Simpsons lär komma ivägen för mina planer som vanligt. Jag gillar Simpsons.

Officiellt är jag glad, inofficiellt ännu gladare. Lyssnar på Reservoir Dogs-soundtracket och dricker blaskigt te bara för att jag redan druckit fem koppar kaffe idag. Dessutom är Isabell skyldig mig en kopp.I min svenskakurs läser vi nu språksociologi, det känns inte riktigt rätt att läsa på gymnasienivå, kan man inte vänta med sånt till universitet? Eller något annat ställe jag inte kommer hamna på.Det är fint väder idag IGEN och snart komemr det att bli kokhett. Värme är inte min stil, i den här utsträckningen kan jag bevittna, bejaka och acceptera, men alltså, när det går över 23 grader då vill jag inte vara med längre. Man är ju klen.Hursomhelst så... ja. Jag har inte så mycket att berätta längre, det mesta flyter på och jag tar dagen som den kommer igen. En "free spirit", det är jag. Fast man ska inte associera det till trailerparkmammorna som mestadels är äckliga och fladdriga. Usch.Jag tvingar min mamma att stå ut med musik jag lyssnar på. Hon är ju så lat och hon gör aldrig något vettigt. Måhända att hon arbetar natt typ tio nätter i veckan, men herregud, "lite kuk måste man ha", som Maria hade sagt.

Argh det är så konstigt att kunna se saker. Hej, jag ser ALLT! Tänka sig, tänka sig... Jag vill ha bort resten av vardagarna. Kan inte allt bara vara eftermiddagar och helger? Det hade ju fungerat glimrande för mig, men världen säger nej. Det är lite synd. I helgen ska vi fira har jag kommit på, och förhoppningsvis så ska det bli bra och kul som fan.